For Actually the Earth Had No Roads to Begin With
On 12 June 2019, when the first tear gas was fired, protestors escaped with fear and anger. Time seems to flashback to 28 September 2014, when the Umbrella Movement began. There was a sense of déjà-vu. Different from the Umbrella Movement, the Anti-Extradition Bill Movement has not ended after 79 days but continues until now. Since the beginning of the protest, the events have forever changed Hong Kong. The smell of tear gas has become familiar. Marches of hundreds of thousands of people are commonplace. Hongkongers are used to walking on the streets filled with protest slogans and graphics. People saw their daily lives being affected, yet the fallout of the protest has spread to our daily lives. However, the aspiration of safeguarding the culture and core values that constitute the identity of “Hongkonger” stays staunch. Since Hong Kong’s handover to China, Hongkongers have been stuck in between a rock and a hard place. The myriad of social movements in Hong Kong in the past two decades is a manifestation of Hongkongers, especially the younger generation, that no longer regards Hong Kong solely as a cosmopolitan and economic powerhouse. This was backboned by the long hailed “The Lion Rock Spirit”- meaning the perseverance and solidarity of Hong Kongers lead Hong Kong to achieve socio-economic advancement. Hongkongers are determined to remain as the beacon of light in the midst of narrowing freedom and civic space. There is a glimpse of hope that when 2046 arrives, Hongkonger – the identity that they are proud of – will not vanish along with the Chinese government’s promise of “Fifty years remain unchanged”. They have experienced a lot of struggles and setbacks, gone through endless frustrations and the feeling of helplessness. The mental and physical trauma in the Anti-Extradition Bill Movement is unprecedented. However, it is the hope and belief that sustain the morale of Hongkongers, even though they know the path is not easy. But when many pass one way, a road is made.

AUTHOR BIOGRAPHY
Bertha Wang is a photographer born and raised in Hong Kong. Growing up in British colonial and post-colonial Hong Kong, the social and political changes brought by the transition after the transfer of sovereignty to China have immensely aroused her interest in acquiring a more comprehensive understanding of her native city. These unique perspectives are meticulously reflected in her work, focusing on issues relating to identity and urban landscape. She concurrently explores the impacts of a wide variety of social interactions concerning urban cultures, having a deep conviction that photography can serve as a wonderful means for accurately communicating urban stories. She read Government and Public Administration at the Chinese University of Hong Kong with a sports scholarship. After completing her undergraduate studies, she won the Hong Kong Scholarship for Excellence awarded by the HKSAR Government and pursued her master’s degree in Photography and Urban Cultures at Goldsmiths, University of London in 2017. Her work selections were exhibited in Hong Kong, the United Kingdom, and Indonesia. Her ongoing projectFor Actually the World Has No Road to Begin With was awarded first place in the “Non-professional: Editorial/ Press, Political” category in International Photography Awards 2020, shortlisted in Px3 Paris Photography Prize 2020 under the “State of World” category, and announced as honorable mention in Tokyo International Foto Awards.

For Actually the Earth Had No Roads to Begin With
12. kesäkuuta, 2019, kun ensimmäisen kerran käytettiin kyynelkaasua, mielenosoittajat pakenivat peloissaan ja vihaisina. Oli kuin olisi menty ajassa takaisin päivään 28. syyskuuta 2014, kun sateenvarjoliike sai alkunsa. Se oli kuin déjà-vu. Mutta erona sateenvarjoliikkeeseen luovutuslain vastainen liike ei ole lopahtanut 79 päivän jälkeen, vaan jatkuu edelleen. Mielenosoitusten alettua on tapahtunut niin paljon, että Hongkong on perusteellisesti muuttunut. Kyynelkaasun haju on tullut tutuksi. Satojen tuhansien ihmisten marssit ovat tulleet jokapäiväisiksi. Hongkongilaiset ovat tottuneet kulkemaan kaduilla täynnä iskulauseita ja grafiikkaa, ja ihmisten jokapäiväinen elämä on muuttunut, mutta protestien vaikutus on tullut jäädäkseen. Pyrkimykset suojella Hongkongin kulttuuria ja perusarvoja, jotka muodostavat Hongkongin identiteetin, ovat järkkymättömiä. Kiinan otettua Hongkongin hallintaansa hongkongilaiset joutuivat hankalaan tilanteeseen. Lukemattomat sosiaaliset liikkeet Hongkongissa kahden viime vuosikymmenen aikana ovat asukkaiden manifesti, etenkin nuoremman sukupolven, joka ei enää pidä Hongkongia yksinomaan kosmopoliittisena ja taloudellisena voimana. Tähän on vaikuttanut “The Lion Rock Spirit”, mikä tarkoittaa sitä, että hongkongilaisten peräänantamattomuus ja solidaarisuus edistävät Hongkongin sosioekonomista kehitystä. Hongkongilaiset ovat päättäneet jäädä toivonkipinäksi keskelle kaventuvaa vapautta ja kansalaistoimintaa. On olemassa pilkahdus toivoa siitä, että hongkongilainen – joka on ylpeä identiteetistään – ei häviä vuonna 2046 Kiinan hallituksen lupauksen “viisikymmentä vuotta pysyy ennallaan” myötä. He ovat kamppailleet paljon ja kokeneet takaiskuja, käyneet läpi loputtomia pettymyksen ja avuttomuuden tunteita. Mielen ja kehon traumat luovutuslain vastaisen liikkeen myötä ovat ennennäkemättömia. Kuitenkin toivo ja usko pitävät hongkongilaisten moraalin korkealla, vaikka he tietävät, että matka ei ole helppo. Mutta kun monet ihmiset kulkevat samaan suuntaan, muodostuu tie.

TEKIJÄN BIOGRAFIA
Bertha Wang on Hongkongissa syntynyt ja kasvanut valokuvaaja. Kasvaessaan brittiläisen siirtomaan postkolonialistisessa Hongkongissa siirron ohessa tapahtuneet sosiaaliset ja poliittiset muutokset hallinnon jouduttua Kiinan alaiseksi lisäsivät huomattavasti.hänen kiinnostustansa ja haluansa ymmärtää paremmin syntymäkaupunkiaan. Nämä ainutlaatuiset perspektiivit heijastuvat hyvin hänen työssään, joka keskittyy identiteettiin ja kaupunkimaisemiin liittyviin aiheisiin. Hän tutkii samanaikaisesti laajaa valikoimaa sosiaalisia vuorovaikutuksia koskien kaupungin kulttuuria, uskoen lujasti, että valokuvaus voi olla loistava apuväline kaupungin tarinoiden tarkkana kertojana. Hän opiskeli julkishallintoa Hongkongin kiinalaisessa yliopistossa urheilustipendillä. Perusopintojen jälkeen hän voitti palkinnon nimeltä “Hong Kong Scholarship for Excellence awarded by the HKSAR Government” ja jatkoi opiskeluaan oppiaineessa nimeltä “Photography and Urban Cultures at Goldsmiths”, Lontoon yliopistossa vuonna 2017. Valittuja teoksia on ollut näytöllä Hongkongissa, Isossa-Britanniassa ja Indonesiassa. Hänen jatkuva projektinsa For Actually the World Has No Road to Begin With sai ensimmäisen palkinnon the “Non-professional: Editorial/ Press, Political” -kategoriassa International Photography Awards 2020 -kilpailussa. Se oli parhaiden joukossa in Px3 Paris Photography Prize 2020 -kilpailussa “State of World” -kategoriassa ja sai kunniamaininnan Tokyo International Foto Awardsissa.

For Actually the Earth Had No Roads to Begin With – Egentligen hade jorden inga vägar att börja med
Den 12. juni 2019 då den första tårgaspatronen sköts flydde de protesterande människorna rädda och ilskna. Tiden tycktes återgå till den 24. september 2014 då Umbrella Movement (paraplyrörelsen) inleddes. Det fanns en déjà-vu -stämmning i luften. I skillnad till paraplyrörelsen så har Anti-Extradition Bill -rörelsen (lagförslag om flyktingar) inte tagit slut efter 79 dagar utan den fortgår även idag. Efter början av denna protest har förhållandena markant förändrats i Hong Kong. Lukten av tårgas har blivit bekant. Marscherandet av hundratusen människor är vanligt. Hongkongbor är vana vid att promenera på gator fyllda med afficher förevisande protestslogan och teckningar. Människor kunde se att deras dagliga liv blivit påverkat, ändå har utfallet av protesterna spridit sig in i vardagslivet. Emellertid består önskan om att bevara den kultur och de värden som utgör identiteten hos en hongkongare, den står stadigt kvar. Efter att Hongkong blev överlämnat till Kina har hongkongare stått i valet och kvalet. Myriaden av sociala rörelser i Hong Kong under de senaste decennierna är en manifestation av hongkongare, i synnerhet av den yngre generationen, som inte längre anser Hong Kong vara enbart en kosmopolitan och finansiell kraftstation. Uppfattningen upprätthölls av den länge välkomnade sloganen ”The Lion Rock Spirit” (Lejonbergandan) vilket betydde hongkongernas uthållighet och solidaritet för att leda Hong Kong till en socio-ekonomisk utveckling. Hongkongare har bestämt sig att kvarstå som en fyr av ljus bland all inskränkande av frihet och av civilt utrymme. Det finns en skymt av hopp att då året 2046 dagar, så skall hongkongare – deras identitet som de är så stolta över – inte försvinna ty den kinesiska regeringen har lovat att ”under 50 år skall ingenting förändras”. Hongkongare har upplevt många kamp och bakslag och de har upplevt oändlig frustration och känslor av hjälplöshet. Den mentala och fysiska trauman i den Anti-Extradition Bill -rörelsen är utan motstycke. Emellertid så är det hoppet och tron som upprätthåller moralen hos hongkongare, även om de väl vet att vägen inte kommer att vara lätt. Men då många färdas längs samma väg, så blir den till.

FOTOGRAFENS BIOGRAFI
Bertha Wang är en fotograf som föddes och som bor i Hong Kong. Eftersom hon hade växt upp i en brittisk-kolonial och postkolonial Hong Kong, väckte de sociala och politiska förändringarna, som övergångssituationen efter maktöverlåtandet till Kina hade medfört, hennes intresse för en mera omfattande förståelse om hennes födelsestad. Dessa enstående perspektiv har blivit minutiöst granskade i hennes verk, som fokuserar sig på frågor om identitet och urbant landskap. Hon studerar samtidigt de breda skalan sociala och ömsediga växelverkan i urbana kulturer och hon är djupt övertygad om att fotografi är ett underbar medel att förmedla urbana historier på ett exakt sätt. Hon studerar administrations- och stadsförvaltning på Kinesiska unisersitetet i Hong Kong med hjälp av ett sportstipendium. Efter att ha tagit kandidatexamen fick hon ett stipendium av stadens administration, HKSAR, och sen fortsatte hon sina studier i fotografi och urbana studier på Goldsmiths, på London University år 2017. Ett urval av hennes verk blev utställt i Hong Kong, i Storbritannien och i Indonesien. Hennes nuvarande projekt For Actually the World Has No Road to Begin With blev utmärkt med första priset i kategorin ”icke-professionella: / editoriell / politisk” på International Photography år 2020, och hon kom in på listan för Px3 Paris Phography Prize 2020 i katergorin ”State of World” (världens tillstånd), och i Tokio Internation Photo Awards blev hon hedersutmärkt.